"Ghost River Rediscovery"

att mogna i vildmarken

REDISCOVERY-läger börjar med separation. När deltagare lämnar sina familjer för ett läger brukar de vara utan kontakt med dessa i 1-2 veckor. På det viset är unga människor borta från sina sociala vardagsgrupper, placerade med jämnåriga i en fullständigt annorlunda naturlig och social omgivning. Den omgivningen kommer att bli grunden för en ny familj - somliga av dem är mänskliga, andra, som lever i terrängen i vildmarken, är det inte. Därmed inleds en seriös träning: från början blir deltagarna undervisade i lämpliga "bush"-förhållningssätt liksom kulturella umgängesformer. (...) En god del av träningen äger rum i upplevelse-workshops, i lekar och aktiviteter, utformade för att hjälpa unga människor att bli självständiga. Däri ingår: grundläggande överlevnadstekniker (skydd, vatten, eld, mat) såsom hitta-vilse-instruktioner, teachings om lokala ekosystem och traditionella indianska läror, vildmarksinstruktioner (speciellt om björnar) och ethnobotanik. Deltagarna kommer att ha användning av de här kunskaperna i lägret och på sina vildmarksutflykter, vilka kan ha formen av en vandring med ryggsäck, en paddeltur eller dylikt.

En typisk dag i ett REDISCOVERY-program är fyllt från morgon till kväll . Efter att alla väcks samlas hela lägret och bildar en cirkel för att hälsa varann, hälsa de fyra väderstrecken och den nya dagen. Efteråt går allihopa till ett vattendrag (en älv, en insjö eller havet). I många samhällen är det en gammal traditionell sed, speciellt för att träna unga människor, att doppa dig dagligen i kallt vatten. Efter att ha värmt upp sig vid brasan igen är det dags för frukost, sedan hjälps alla åt i smågrupper med städning, disk etc., innan det dagliga programmet börjar. Om det är planerat för en heldagsaktivitet (t.ex. en vandring) så packas lunchen ner; om inte så blir det för det mesta två workshops eller andra aktiviteter, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Workshops och aktiviteter kan innehålla: att göra upp eld, att bygga ett skydd för övernattning, möten med björnar, vatten-passage och säkerhet, ekologiska och upplevelse-orienterade aktiviteter, traditionella indianska lekar och hantverksarbeten, ethnobotanik och plantkännedom, eller andlig och kulturell undervisning genom en stamsålderman eller någon annan lärare. Sent på eftermiddagen är det dags att gå till varsin "utesitsplats", sedan blir det kvällsmat och hjälparbeten igen. Nanligen är det tid för lekar efter kvällsmaten och möjligtvis lite ledig tid. Dagen avslutas varje kväll med en samling kring lägerbålet. (...)

Andra aktiviteter förbereder deltagarna på sin inre resa . Till exempel  tillbringar var och en en viss tid (mest en timme) varje dag på den självvalda "utesitsplatsen"  (enligt indiansk sed kallat"spirit spot"). Reglerna är mycket enkla: du stannar den utsatta tiden på din plats alldeles själv, i tystnad, inom hörbar men inte synlig distans till lägret - resten ligger hos deltagaren. Huvudgrejen är att vara ensam med sig själv, i stillhet i den naturliga omgivningen. Att välja platsen för utesittandet är en aktivität i sig. (...) Även om de kulturella aktiviteterna och ceremonierna varierar från indiansk nation till nation, så står de ärade äldre stammedlemmarna alltid för en kulturell kontinuitet, för förbindelsen till marken och naturen, och för personligt stöd som utgör ett imponerande bidrag. Unga människor behöver bli ledda, och livserfarna äldre människors vägledning behövs! På det viset finns det en växelvärkan mellan program som dessa och de äldres liv och stamsamhällena i desshelhet. Att lyssna till de äldres berättelser gör gamla tider levande och hjälper de unga människorna såväl som ungdomsledarna som driver lägret. Inte minst är det viktigt för ungdomarna att bli lyssnade till.

 Varje kväll finns det en sammankomst vid lägerbålet  (på engelska "council fire") där en örnfjäder skickas runt och alla har en chans att uttrycka vad som snurrar runt i huvudet eller ligger på hjärtat. Det kan också vara en återblick på den gångna dagen, en dikt, en saga, en visa eller tystnad, vilken är ett vördat bidrag. I den sortens talcirkel ("talking circle") delas ofta djupa känslor, ibland även plågsamma eller oroväckande upplevelser från deras vardagsliv. Sägner och traditionella berättelser återges vid lägerelden, fast den mest omtyckta delen är alltid trummandet och sjungandet. Tillsammans med utesittandet, mötet med naturen och de andra deltagarna, är trummandet och sjungandet bland de mest minnesvärda intrycken av varje REDISCOVERY-program. (...)

Den mest omvälvande upplevelsen i ett REDISCOVERY-program är "solon".  Under en eller två dagar ute i vildmarken ställs deltagarna ansikte mot ansikte med sig själva, och något mycket kraftfullt händer... Utan de vardagliga fallgroparna, långt ifrån den moderna världens förströelser, vanor och frestelser, är du ensam med dig själv. Det kan vara rejält jobbigt att tillbringa tid ensam med någon som du inte verkligen känner till eller som du inte kan stå ut med - särskilt, om den här personen är just du själv. Att möta sig själv på det viset är nog sällan roligt eller lätt, ändå kommer detta nästan alltid att vara en stärkande, ibland t.o.m. livsförändrande, erfarenhet. Medan vi ser våra rädslor rätt in i ögonen kan vi lära oss att hitta styrka i ögonblick av svaghet, hopp i ögonblick av förtvivlan, glädje i sorg, och fred i ilska. Det är det som bygger kärnan i ditt sanna jag. (...) Deltagarna som väljer att ej vara med på en "solo" blir inte utpekade eller klandrade för sitt beslut, men de förväntas att delta i att hjälpa till i lägret under den tiden: det behövs att turas om med att vakta den heliga elden, lägret ska pyntas med vildblommor och kvistar, små presenter ska tillverkas för de som återvänder, förberedelser för den stora välkomst-middagen och cermonierna efteråt kräver hjälpare. (...)

 Vad deltagarna gör och sysslar med under deras "solo"-tid är deras ensak, det är något mellan de, landet omkring och skaparen. De kan dra styrka ur de böner som läses för dem och ur låtarna och chants som de lärt sig, medvetna om att en genomgående eldvakt ordnas åt dem. Ibland mitt på natten, kanske i gryningen eller skymningen, ensam med deras icke-mänskliga släktingar ute i naturen, inträffar förändringen. I all oro, ängslan och drömmar, inser den sökande plötsligen: -Jag kan klara det! Många solo-deltagare har beskrivit hur de kände stöd av sin plats i naturen och förbindelsen till skaparen just då. När de sökande återvänder har en förändring ägt rum. Den kan vara dramatisk, den kan vara bräcklig, men du kan se den i deras ansikten och likaså i ansiktena på de som hälsar dem tillbaka.

Den nästa fasen i återvändandet är "ceremoni-natten", vilken är programets höjdpunkt . Efter en festmåltid (ofta med traditionella rätter) börjar högtidligheterna. Där ingår alltid mycket sjungande, trummande och dansande igen. En del tal hölls visserligen och man kanske offrar mat som tacksägelse, historier berättas m.m. (...) Hela den högtidligheten är också att sätt att avrunda lägrets alla aktiviteter och sålunda förbereda deltagarna på deras återkomst till 'världen där ute'. Nästa dag, efter all är packat och alla är redo att ta avsked, är sista aktiviteten en speciell slutceremoni, en sista tacksägelse, en sista chant och en sista kram-cirkel ...