Manitonquat "Medicine Story"

 

 

manitonquat om: cirkelns väg

 

Grundläggande insikter om cirkelns natur

 

 

”Jag lärde mig om cirkelns väg av många ’elders’ (ärade åldermän resp. –kvinnor) med ursprung i helt olika (indianska) nationer, och den grundläggande läran var alltid densamma: respekt. Respekt är cirkelns mittpunkt, överallt där cirkeln används och där den fungerar bra. Det spelar ingen roll hur man har fått ihop en grupp av människor till en cirkel, när du inleder den ska du i alla fall börja med att påminna om respekt.

 

Det finns självklart helt olika cirklar. Ibland berättar människor för mig: Jo, vi använder oss också av cirkeln i våran grupp. När de sedan redogör att de har stora problem och konflikter i gruppen och att medlemmar lämnar gruppen, då börjar jag fråga hur deras cirkel fungerar, och i alla dessa fall listar jag ut att de inte har förstått just detta med respekt. När jag påpekar detta för dem så är det vanliga svaret att de inte hade tänkt på det eller att de glömde att betona värdet av respekt.

 

De insåg att det vore en stor skillnad om var och en i cirkeln visste om den fundamentala viktigheten av respekt och kom ihåg den. Därför måste den grundläggande principen om respekt verkligen etableras redan i allra första början, och det skadar ingen att få en påminnelse om detta i inledningen av vårje cirkelträff! (...)

 

Våra åldermän och ålderkvinnor har talat om för oss att allting i universum är heligt och gudomligt. Allting är nödvändigt och har ett syfte; därför måste vi respektera allt som finns: jorden, de andra levande varelserna, våra medmänniskor. I en cirkel respekterar vi varann och cirkelns väg. När någon pratar visar vi personen i fråga respekt genom att ge denne en bra uppmärksamhet. Att respektera någon menas inte att du måste instämma med den, men du måste lyssna till honom eller henne, ge utrymme till henne att uttrycka sig och ge henne förmånen av ditt omsorgsfulla lyssnande. På det viset –kanske– vi också lär oss något. Åtminstone kommer vi att få lära oss hur någon annan tänker och känner, och redan detta breddar vår horisont. Må hända att vi t.o.m. kommer underfund med hur vi kan komma nära den där personen för att stötta varann och tillsammans arbeta för skapelsens bästa. (...)

 

När människor hör att andra törs säga saker som är accepterade och att de inte döms för det, då kommer de själva också att tordas lite mer. Och när de känner sig accepterade och respekterade så får de mod att tordas ännu mer för att vara helt öppna och ärliga; därför att vi alla önskar att bli accepterade och sedda som vi är. Vi vill inte att bara vårt attraktiva yttre skall beundras eller våra lögner över oss själva, för detta är inte vårt sanna jag. Vi önskar att allt av oss – vem vi är, allt vi tänker och gör och känner – förstås och respekteras. Så länge vi känner oss trygga kommer vi att fortsätta att öppna oss och visa mer av oss själva i en cirkel.

 

Det är just den öppenheten som hjälper oss att komma nära varann. Intimitet och förtrolighet är inte möjliga utan öppenhet. På ett djupare plan längtar vi alla att vara nära varann. Detta är dragningskraften till en cirkel. Som de äldre uttrycker det: -Tala utifrån ditt hjärta!

 

Somliga människor har blivit så kränkta och sårade att de inte längre vill ha något att göra med människor; träd, blommor, djur, visst... men glöm människorna, de är för opålitliga. Men när sådana människor kommer in i en cirkel kan jag se och känna deras längtan av att komma nära, t.o.m. när de förnekar det. Och jag iakttar hur respektens säkerhet gör intryck på dem tills de börjar att öppna sig mer och mer. Och långsamt och sakta tycker de för första gången att det faktiskt finns vissa människor de kan lita på och kan komma nära. (...)

 

 

Om vi alltid talar och lyssnar med respekt,

alltid talar och lyssnar med hjärtat,

vi kanske på det viset kommer tillsammans och kan hitta oss själva.

På det viset kan vi komma hem.

 

 

Talstaven (“Talking Stick”)

 

Till en av de gängse formerna, som en cirkel mest använder, räknas en ‘talstav’. Jag säger stav därför att det är vanligtvis en stav eller snidad pinne som mitt folk har använt, men varje annat föremål duger lika bra. Idéen bakom är att det underlättar att ha något föremål i cirkeln som påminner oss om var vår uppmärksamhet skulle vara; detta särskilt med tanke på dem som är med för första gången och vill lära sig om att gå cirkelns väg. I några cirklar kände kvinnorna ibland att en stav är en för manlig symbol och valde i stället att låter en skål gå runt. Andra föremål som användes i den här traditionen är fjädrar, skallror, stenar, kristaller, stora havssnäckor eller dyligt. (...)

 

Om cirkeln är nyinstallerad eller när det finns nya deltagare i den, så förklaras meningen med talstaven i början:

 

1. Alla kommer att turas om med att ha tillfälle att hålla talstaven i handen.

 

2. När det är din tur så är du uppmanad att bara tala med respekt och utifrån hjärtat.

 

3. De som lyssnar är likaså uppmanade att lyssna med respekt och med ett öppet hjärta. Våra tankar kommer ibland i vägen och förhindrar en rak kommunikation, t.ex. när vi är fördömmande, har förutfattade åsikter, inte instämmer eller säger emot talaren i vår inre dialog.

 

4. För att kunna lyssna med respekt behöver vi inte alls instämma, inte heller behöver vi säga emot! Det enda som behövs är att vara öppen för att lyssna på den andra personens hjärta, att känna med våra egna öppna hjärtan talarens sanning.

 

I våra ceremonier och i många andra cirklar hos mitt folk har vi ingen tidsbegränsning. Vi brukar stanna så länge det behövs för att alla bli lyssnade till, talaren fortsätter så länge han vill utan att bli avbruten. Om han pratar mycket krångligt, utdraget, självupptaget och långtråkigt kan det förstås hända att andra börjar droppa av och till slut måste han inse att han har tappat bort sitt publikum och möjligtvis är kvar själv... Detta händer ganska sällan. När alla droppar av så skulle talaren (som är kanske inte så van vid att tala i en cirkel) nog förstå vinken och vara mer uppmärksam nästa gången.

 

 Några av våra sammankomster har möjligen ett begränsat tidsutrymme. Då kan det vara nödvändigt att räkna de närvarande deltagarna och dela tiden som står till förfogande och ha en tidstagare som påpekar när talestid närmar sig slutet. Om somliga pratar kortare så kan talstaven komma tillbaka till alla som behöver mer tid på sig, men det är viktigt att var och en har tillfället att hålla i staven.

 

 Vissa vill ibland inte ta emot staven eftersom de är blyga eller tillbakadragna. De ska uppmuntras i så fall att ta emot talstaven och åtminstone säga sitt namn och hälsa cirkeln. Några kanske känner att de inte har ytterligare något att säga utom att hälsa alla; jag brukar uppmuntra dem att inte lämna över staven för hastigt. Jag ber dem att hålla den i handen en liten stund, att känna på energin i talstaven, att förnimma cirkelns uppmärksamhet och inte minst sina egna känslor. Ofta finner de, medan de gör detta, att det finns något de vill dela med sig. Om ej så kan de åtminstone märka cirkelns intresse och stöd och omtanke under några ögonblick. (...)

 

Även om det handlar om en cirkel som har träffats ofta och där deltagarna känner varann närmare, brukar jag inleda cirkeln med ett varv där var on en delar med sig något positivt om sig själv eller sitt liv. ”Gott och nytt” kallar vi det för. Anledningen är att det är bra att börja med upplyftande yttranden: när var och en berättar något gott-och-nytt som har hänt nyligen, så börjar vi cirkeln på ett optimistiskt och hoppfullt plan. Detta sprider glädje och bra energi som kan hjälpa oss i situationer som är mera problematiska och svåra, vi blir påminda om att det fortfarande finns många välsignelser och mycket stöd kvar, som vi behöver för att kunna hantera svåra tider. (...)

 

Andra positiva inledningar, som också kan användas, är:

 

1.“Berätta för oss vad du älskar mest”

2.“Vad är lätt för dig att älska” – eller det kunde vara något förflutet eller som ligger framför en, som t.ex.

3.“Vad är det mest spännande som har hänt dig någonsin?” eller

4.“Vad skulle du tycker var verkligen roligt att göra?”

 

Använd dig av din intuition för att hitta på andra inledningar som kan vara humoristiska eller lätta eller stimulerande.

 

Känslor

 

När talstaven går runt nästa varv vill vi kanske kolla upp behoven i cirkeln för att se till att cirkeln verkligen kan ge uppmärksamhet till dem som behöver uppmärksamhet. (...) På det viset blir vi alla mera känsliga för andras uttryck, röstens ton och kroppsspråket. Målet är att vara öppen för andras och egna känslor, när de kommer upp, att hantera dem på ett bra sätt i stället för att ignorera eller kväva dem. Således tränar vi konsten av ett bra lyssnade för att uppmuntra och egga upp varann att släppa ut känslorna.

 

Följaktigen är vi inte förskräckta eller rädda av starka känslor när de dyker upp, oberoende hur otrevliga de är. I stället välkomnar vi möjligheten av att kunna hjälpa våra älskade vänner genom en svår och smärtsam fas och vi tackar för chansen som kräver allt av oss för att bryta mot hinder och komma nära varann. Människor som inte har någon förståelse för känslornas dynamik blir chockade eller förfärade när andra visar sina känslor, eller de tycker synd om dem. De reagerar ofta med att låtsas som om det regnar eller byter samtalsämne eller vänder uppmärksamheten ifrån dem.

 

 Om det är just vi som visar de här känslorna så kanske vi skäms för att visa dem: vi kommer att tro att de är besvärande för andra, att vi bättre skulle hantera dem för oss själva utan att belasta andra med dem, och fördenskull dämpar vi dem hellre.

 

Den bästa tjänsten som en cirkel kan göra oss är att inte tillåta att gömma våra känslor, men att hjälpa oss komma igenom dem och utvecklas vidare. Det är därför som människorna i våra cirklar har en helt annan attityd när en medlem i cirkeln har känslor som inte vill komma upp eller som tvärtom blir översvallande: i stället för att att bli besvärade när en av deltagarna får ett utbrott, välkomnar vi de här känslorna och uppmuntrar honom eller henne att gå ännu längre – så att utbrottet till slut blir till ett genombrott!”